Vi har haft fantastiska dagar med massa sol och värme, vilket sommarväder, helt underbart. För några dagar sedan tog jag mig en cykeltur. Hamnde i Perslund, har inte varit där sedan sonen var ca 4 år, alltså för ca 24 år sedan :-O … Förr fanns det en liten fin damm med änder i, det fanns kaniner och höns (?) som barnen kunde kika på … nu är det bara en grön plätt och djuren är borta. Men det som stod kvar är Möllan och korsvirkesgården.
Finns inget att skriva om detta ställe, undrar bara varför de inte har ett litet café där inne på gården, och utanför, då det finns en lekplats och ett litet utomhusgym strax intill. Nå, inte mina bekymmer som sagt då jag inte bor i byn.





Blev ingen långvarig stund där, utan jag cyklade vidare och hamnde i Tingvallaskogen.
Gömde mig ifrån solen, ibland behövs det. Tingvallaskogen är himla fin skog med massa olika motionsspår, korta och långa, och det märktes … så många som var ute och motionerade/joggade, cyklade, hundpromenader och bara vandrade som jag gjorde. Andas in frisk skogsdoft och slappnade av.



Som barn brukade jag och mina kompisar cykla hit och fånga grodägg som vi tog med hem, hahaha … jo, det fanns en hel del grodor i trädgården och dammen hos föräldrar på den tiden, tills fåglarna åt upp dem :-D
Nu ser denna damm rätt äcklig ut … att de inte rensar den lite.


Jag gick och jag gick, upp och ner, ner och upp …


Stenar klädd i mossa är bland det finaste jag vet, får en sagokänsla …

… och när jag börjar tänka på sagor, kan jag inte låta bli att undra om träden får liv när människor inte syns till, speciellt välta träd med stora maffiga rötter … bor det små troll där?

Helt plötsligt såg jag en liten grillplats, i verkliga livet var det så mysigt … men här vill man inte ramla ner, det var ett ”stup”.



Grillplatsen sedd från nedre plan, eller hur man nu ska förklara :-D

Medans jag gick här på stigen mindes jag tillbaka hur jag ibland brukade rida här på min lilla ponny jag hade då, så otroligt härligt och mysigt … det tyckte ponnyn också :-) Saknar skogsridturer så mycket, finns inget mer avkopplande när man bara skrittar fram bland träden. Måste hitta något ställe i Spanien där jag kan komma ut i naturen på hästrygg. Hade ju en familj för några år sedan som jag fick låna en häst av, Aurora hette hon. Jag och pappan brukade vara ute och rida bland berg och dalar, i bäckar och bland olika former av odlingar, ofta var vi ute i två timmar och tog ett stopp på något litet ”bergscafé” där hästar var tillåtna att ”parkera” och hade vatten att dricka medans vi tog en kopp kaffe. Jättemysigt!


Och såklart när jag tänkte tillbaka kom det två ryttare … då blev jag nästan tårögd av lycka och avundsjuka, hahaha …



Tjejerna vinkade och sa hej med stora leenden när de passerade … de såg nog mina gnistrande ögon och min avundsjuka lyste säkert igenom mig :-D

Ja, det var den lilla skogspromenaden, och istället för att hoppa upp på en häst, hoppade jag upp på stålhästen = cykeln, och cyklade vidare …
Vi hörs!
























