Moin är ett nytt ord jag lärt mig när jag var i Tyskland, en väldigt vanlig ”fras” som sägs i nordvästra Tyskland som är ett trevligt Hej och Hejdå. Och det hörde jag till höger och vänster titt som tätt. Så nu vet ni det och jag i förbifarten uttrycker Moin Moin :-D

En dag körde syster, jag, son, mor och far ut från svenska gränser …

… i Danmark tog vi en kaffepaus …

… och syster är en fotograf som tar foto på en i sina bästa vinklar, om jag sovit, nä, inte mycket :-P

efter en tid sa vi hejdå till Danmark och hoppade på färjan som skulle ta oss till Tyskland.

Någon timmes bilkörning mer blev det, och över bro igen …

Till slut kom vi fram till Weissenhäuser Strand och hämtade nycklar till vårt boende där. Konstigt att jag inte tog några foton på lägenheten, men den var i etage och hade två terrasser, ganska fin och hyfsad modern, inte alls illa :-) Efter vi lastat av väskor så promenerade vi ut.

Vi gick in i galleriet där typ alla restauranger och cafeér finns, + entrén till ”badparadiset”.

Så fina höstdekorationer de gjort och de fanns lite överallt. Måste hitta en bonde som vill sälja en halmbal till mig :-D , för den kan man ju även ha under julen, eller hur?

Restaurangerna hade inte öppnat när vi kom dit, förutom ett litet hamburgerhak, eller litet och litet, det var ganska stort. Magarna kurrade så det fick bli lite pommes och nachos för att stilla det värsta, och en varsin öl,

Tyckte lite synd om servitörerna då jag såg att armmusklerna började svikta lite och de började darra av nära kramp… bäst att rycka in och hjälpa till tänkte jag då…

Vi gick vidare genom galleriet …

… och ut på andra sidan …

Vi var på väg till Djungellandet …

Vi skulle se en massa räliga djur, giftiga och farliga sådana …

Allt från spindlar, ödlor, ormar och alligator … bildbomd.

När vi kände oss färdiga med att studera djur så gick vi och satte oss med en öl. Och funderade på om man skulle våga gå/klättra hinderbanan eller vad den nu kallas …

Både son och syrra övertalade mig. Alltså … sonen var superduktig och tog den svåraste banan, syrran tog ingen och jag skulle testa den lättaste. Jag säger så här: Jag är inte 20 år längre, jag är 50+. Jag gav upp redan på den andra banan, mina ben skakade som asplöv och jag trodde jag skulle dö, genom svettig och darrig vände jag om, och skakig och vinglig och hårt hållande i säkerhetslinan kom jag tillslut tillbaka till startpunkten. En liten filmsnutt när jag kämpar i dödsångest :-D

Som sagt, sonen var jäkligt duktig på det där.

När mina nerver lagt sig gick vi in i labyrinten, nästan som lustiga huset, den klarade jag av iallafall utan dödsångest och skak. Hahaha :-D

Nu började hungern komma smygande igen, så vi gick till Osteria som ligger i galleriet och åt lite mat. Fick den godaste carbonara jag ätit i hela mitt liv, de andra åt pizzor. På bilderna ser det väldigt folktomt ut, och anledningen till det är för jag tog de bilderna innan restaurangen hade öppnat, när vi åt där var det mer eller mindre fullsatt.

Ganska trötta efter lång första dag gick föräldrar och son tillbaka till lägenheten, jag och syrran gick inom Die Bar och tog två öl, och en liten shot som ett gäng från Tyskland och Schweiz bjöd oss på.

Klar med första dagen … i nästa inlägg blir det dag två …